FireFighterOfficial

Nu känns det som helt galet länge sen, och det är det kanske också, 2 år kan både vara lång tid och kort tid, det beror väll på. Jag menar om Rom byggdes på 2 år så är det jävligt kort tid men om man skulle stå och pissa i 2 år så är det onekligen JÄVLIGT lång tid. Hursomhelst så känns de senaste 2 åren helt plötsligt som bortblåsta, var tog tiden med mörker vägen? Jag kan inte säga att jag saknar den men hur kunde något som trots otaliga försök att finna värmen bara försvinna sådär över en vecka? På något vis var det ändå en del av mig, men fy fan vad skönt det är att saker ändras ibland (och ibland inte lika skönt). Lika fort som jag helt plötsligt fann vad jag letat efter så länge, ja lika fort (om inte ännu fortare) försvann det igen.
Som att gå från Babben Larsson till Linda Bengtzing över en natt och sen tillbaka igen, fast inte riktigt hela vägen tillbaka ändå .
Visst, fine, shit happens och det kan jag förstå och måste acceptera men vad som slår mig är Var fan e mörkret? (i detta inlägg synonymt med Babben Larsson)  Istället för att trilla tillbaka känns det som att jag kan blunda för allt. Det kanske är som vi sa igår Sofie, jag kanske bara kan stänga av sådär när jag vill, som att blunda?

Jag vett inte om det är något positivt jag lärt mig med tiden eller om det på något vis kommer tillbaka som en uppäten korv? Det får väll tiden utvisa, men helt ärligt pallar inte du så pallar fan inte jag ihäller, somehow it's as simple as that!

Om du läser detta Babben så har jag inget personligt emot dig så förlåt mig för liknelsen mellan dig och "mörkret". Jag vet inte hur du är i sänghalmen men jag ger mig fan på att du inte kommer i närheten av Linda, där av liknelsen. Med det inte sagt att jag inte hade bonat dig, jag menar du är trots allt kändis och jag har nog fan spänt värre paddor än dig!

Även om det var ett tag sen jag skrev här så har jag icke glömt telefonnummer, dagens blir såklart allas vår gottlänning Babben Larsson

0768 88 10 10

vill bara avsluta med ett citat från Babben

" Jag växte upp på en svinfarm på Gotland. Sen började jag på scenskolan i Stockholm. Och jag märkte fan ingen skillnad"


Puss på gumpen, Love you all /Firefighter